livetpalinjen

Hösten tycker jag är en av de vackraste tiderna,
när naturen ger en sista orgastisk, färgsprakande grande finale
innan de klär av sig allt och går in i ide för att till våren explodera igen.
Jag tänker att våra sexuella liv är så också,
de går i cykler och vågor men de finns alltid där redo att spira.

Jag tror många som lever eller har levt i relationer
efter att den första erotiska euforin lagt sig
har erfarenhet av att det kan kännas lite tråkigt
och det går längre och längre mellan gångerna
men behöver det verkligen vara så?
Vem skapar det egentligen?

Hur är det att alltid vara sexuell?
Hur är det att alltid känna sig sexuell?
Hur är det att sitta på en buss/tåg/tunnelbana/spårvagn/flyg
och känna sig sexuell med en samling andra människor man inte känner?
Det är underbart känner jag
för jag tror att vi alla på något vis är sammanlänkade
så det känns i en grupp om någon släpper fram sin sexuella energi
så kan det få andra att göra så också.
Jag menar inte att alla ska ha gruppsex på bussen
men att sitta och känna sig sexuell för sig själv
och sprida den energin kanske gör mer gott för sig själv
och andra än man inser och att fantisera om gruppsex i bussen
kan ju göra färden nog så eggande?

Jag läste en bra blogg om sexuell energi
som Charlotte Rudestam (författare, coach, kursledare) skrivit 
där hon menar att sexuell energi är nyckeln till bra sex och ett meningsfullt liv.
Att sexuell energi kan liknas vid livsenergi och att det gäller att väcka och underhålla kroppen.

Håller ni med?

Jag önskar att sex skulle vara ett mer öppet samtalsämne hos alla
och att livsenergin flödar i såväl ebb som flod hos var och en.

Energetiska hångelkramar
Fanny Hill