Glad påsk!
Påsken är kommen och om kärringen drar till Blåkulla så kan du hitta sällskap på Phone Café!
Det brukar vara livat på linjen under de stora helgerna.
När folket inte längre orkar umgås med familj och släktingar så är det skönt att dra sig undan och hitta nytt folk i luren.
När folket inte längre orkar umgås med familj och släktingar så är det skönt att dra sig undan och hitta nytt folk i luren.
Eller kanske "firas" påsken i ensamhet.
Även en självvald ensamhet kan bli påfrestande.
Även en självvald ensamhet kan bli påfrestande.
Då finns Phone Café bara några knapptryck bort.
När jag tänker på påsken så tänker jag inte på ägg.
Jag tänker på transor.
Ibland dyker det upp så kallade transor på Phone Café.
Ordet transor fungerar i detta fall som ett slags paraply.
Det kan nämligen handla om transsexuella, transvestiter eller helt enkelt andra nyfikna.
Inga konstigheter.
Jag tänker på transor när jag tänker på påsken.
Tänk så skönt att under en dag på året få transa loss utan att några ögonbryn lyfts.
Vilken skänk från ovan!
Att få kladda på sig en riktigt ful sminkning, dra på sig en gammal dress och dessutom en loppig gammal sjal.
Inte illa för en hemmatransa!
Krönikör Kim - med mycket rouge.
Här är det ingen som mimar
"Är du verkligen den du utger dig för att vara?"
Så kan det ibland låta på Phone Café.
Frågan kan lätt besvaras med ett "ja" eller så kan man vrida och vända lite på saken.
Självklart håller man inne med vissa saker.
Naturligtvis framhäver man ens positiva egenskaper.
Det handlar ju trots allt om marknadsföring.
Om man inte är ute efter att träffa någon, utan helt enkelt bara vill prata lite.
Kanske så där "vuxet".
Spelar det då någon roll om personen man talar med far med "osanning"?
Om du vill tala med en 21-årig blond pingla med en redig byst men i själva verket pratar med en 49-årig plattbystad brunett - spelar det någon roll om du ändå får din fantasi uppfylld?
Tål att tänkas på.
En sak som inte är lätt att förställa är så klart rösten.
Visst kan man gå upp eller ner lite i tonläge men rösten är ju ändå - mer eller mindre - alltid densamma.
Således finns inga Milli Vanilli-typer på Phone Café.
Nej, det är ingen som mimar på linjen.
Och att ljuga är ju faktiskt inte bra.
Se bara på Rob Pilatus - den ene Milli Vanilli-mimaren - som aldrig kom över den stora lögnen och hittades död på ett hotellrum år 1998. Olycklig och förgiftad.
Krönikör Kim - Ty det lilla i livet är det stora.
Redan vår på Phone Café
Det gick som det gick i Melodifestivalen men kul ändå att Sverige var redo för en stjärna som YOHIO.
Vinnaren Herr Robin Stjernbergs bit var ju fin men är han inte lite glåmig och alldaglig?
Han satt i någon morgonsoffa i veckan och sa att han minsann inte är nån "superstjärna".
Nej men det var ju tråkigt. Vi vanliga glåmiga tycker ju om att se lite flärd och glam. Ja, riktiga superstjärnor.
Han satt i någon morgonsoffa i veckan och sa att han minsann inte är nån "superstjärna".
Nej men det var ju tråkigt. Vi vanliga glåmiga tycker ju om att se lite flärd och glam. Ja, riktiga superstjärnor.
Men lycka till i Eurovision!
Veckan har varit bra på Phone Café.
Det märks att solen varit framme var och varannan dag.
Inte så att tajta små badbyxor och minimala bikiniöverdelar har gjort comeback riktigt ännu, men nog har cafégästerna varit lite varmare än vanligt...
Det är trevligt och välkommet!
Ja, även de mest inbitna vinterälskarna är nu trötta på kylan och snön.
Det börjar bli dags för uteserveringar, utsläppt solkysst hår och uppknäppta skjortknappar.
Dags för vårromanser och vågade flirtar!
Vilken tur ändå att det året runt är varmt och gott på Phone Café.
Välkommen in i värmen.
Krönikör Kim - snart i kortbyxor.
Gäspfestivalen 2013
Medborgare!
Efter en katastrofkass Melodifestivalsäsong så är det "äntligen" dags för final.
Och vad har vi i denna final?
Inte mycket att hänga i den berömda granen.
De fina bitarna har åkt ut på löpande band.
Amanda Fondell, Anna Järvinen, de svenska hemmafruarna, Janet Leon, Caroline af Ugglas, Sylvia Vrethammar, Martin Rolinski. Listan är lång.
Och istället får vi se världens tråkigaste David Lindgren, de intetsägande gossarna i State of Drama, de vidriga Ravaillacz och den överskattade vinnarkandidaten framförd av Ulrik Munther. Och några till.
Vilken gäspning, hörrni!
Det blir nog så under lördagskvällen, att jag tar mig ett redigt glas whisky och därefter - mellan gäspningarna - så greppar jag luren och ringer Phone Café.
Jag har en känsla av att det kommer att vara full rulle på linjen!
Tusentals besvikna, rastlösa människor som, liksom jag, muttrar: "det var bättre förr".
Tusentals besvikna, rastlösa människor som, liksom jag, muttrar: "det var bättre förr".
Trevlig helg, trots allt!
Krönikör Kim - hejar på YOHIO.
Skvallerfri zon
Jag tog mig en titt i Expressen.
Någon AVSLÖJAR ALLT OM MÄNNEN.
En annan har gått upp 25 kilo: SUPERKROPPEN ÄR BORTA!
En mogen man DEJTAR 21-ÅRING.
En TV-snubbe har gift sig.
En norsk vokalist har blivit dumpad: "DET ÄR TUFFT!"
En radiotös har blivit mamma.
Oj, förresten: jättemånga har blivit föräldrar.
Och en amerikansk superstjärna "avslöjar DETALJER om tvillingarna".
Ursäkta min franska men vem fan bryr sig?
Det här med att folk hänger ut andra - det är nog det allra värsta.
Som den där damen som AVSLÖJAR ALLT OM MÄNNEN.
Alla har vi gjort tossiga saker.
Alla har vi sopat grejer under mattan.
Tänk om dessa saker plötsligt fick se dagens ljus.
Tänk om DU blev tvingad att stå till svars för någonting som du gjorde för 20-30 år sedan?
Eller ens tio eller fem.
Nej, vet du vad!
Tacka vet jag Phone Café!
På linjen är du alltid anonym.
Och alla dina meddelanden raderas i samma sekund som du lägger på luren.
Fantastiskt va?
Tänk om det vore likadant på livets alla plan...
Krönikör Kim - som önskar god helg!
