Åren går
Jag går här och städar.
Aldrig har väl hemmet varit så välstädat och väldoftande.
Det är nämligen så att föräldrarna kommer på besök.
Det är inte ofta det händer.
Så det gäller att visa upp en vacker fasad.
Och gärna ett hjärtligt inre.
Jag tänker ibland på att de har varit gifta i väldigt många år.
Så pass många att skulle jag gifta mig idag så skulle jag ändå inte hinna med ett lika långt äktenskap.
Tiden skulle ta slut.
Och ändå var det inte så att de gifte sig med första bästa.
Nej, båda hade redan ett äktenskap i bagaget.
Så tänk vad de har hunnit med.
De kompletterar varandra väldigt bra, mina föräldrar.
Önskar att jag kunde få uppleva någonting liknande.
Och du också.
På Phone Café är det mesta möjligt.
Så vem vet?
Lyft luren och testa.
Krönikör Kim - Ogift.
Alla är välkomna
Jag var nyligen på inflyttningsfest hos en ärtig dam i en småstad.
Ett nytt kapitel har hon påbörjat i livet.
Odågan till make slängde hon ut. Huset sålde hon. Och nu lever hon ensam med sin hund i denna nybyggda fantastiska bostad.
På festen fanns ett gäng som jag aldrig hade träffat. Medelåldern var runt 55 och jag var yngst (härligt!).
Många var skilda och sugna på romantik, erotik, kärlek, tvåsamhet.
Men var skulle de finna någon?
I den lilla staden finns krogar och restauranger men problemet är att alla känner alla.
Så där som det är på små orter.
Naturligtvis tipsade jag om Phone Café.
Så nu är det rusning.
Ett glatt gäng 50-plussare flockas nu på linjen.
Romantiken spirar.
Erotiken bultar.
Kanske uppstår regelrätt kärlek?
Det vore mysigt, ty snart är det ju höst!
Krönikör Kim - Matchmaker.
Grym sommar
Mitt i dessa sommarlovs- och semestertider är det inte alla som njuter.
Javisst, väldigt många är ute och slirar.
Avkopplande utlandssemester med familjen, eller kanske vild festresa med singelvännerna.
Mysig stugsemester. Skärgården. Ett besök i hembyn.
Men många stannar hemma.
Vännerna är bortresta och staden är full av turistande främlingar.
Detta påminner om en gammal dänga framförd av Bananarama.
Här lite slappt översatt:
Heta sommargator
Trottoarerna bränner
Jag sitter och glor
Försöker att le men
Luften är så tung och torr
Konstiga röster säger
Saker jag inte kan förstå
Denna värme har fått
Mig att tappa kontrollen
Staden är full av folk
Mina vänner är borta
Och jag är ensam
Det är för varmt för att sitta still
Så jag reste mig upp och gick
Det är en grym, grym sommar
Lämnar mig här på egen hand
Det är en grym, grym sommar
Nu är du borta
Så är det många som har det.
Och dessa människor sitter på Phone Café och väntar på dig!
Krönikör Kim - På en jättevarm balkong.
När man minst anar
Ibland är nätterna jobbiga.
Man vrider och vänder på sig och känner sig ensammast i världen.
Det känns som att livet pågår där utanför och att man inte är delaktig.
Att man är på fel ställe vid helt fel tidpunkt.
Och då ligger man där och våndas och tänker och ältar.
Till slut somnar man men drömmarna som far genom skallen skänker varken rast eller ro.
Även i drömmarna gör ensamheten sig påmind.
Man seglar runt, som på ett öde hav.
Kramar kudden.
När man vaknar känns allting annorlunda.
Solen kämpar sig in genom persiennernas springor.
Den ger sig inte. Strålarna ska in i mörkret.
Och med morgonljuset och solen väcks hoppet åter.
Kanske var den gångna ensamma natten den sista av sitt slag.
Man sträcker sig efter luren och knapprar in numret till Phone Café.
Och där väntar kanske framtiden.
I form av en härlig dam eller herre.
Krönikör Kim - hoppfull.
