livetpalinjen

Ibland när jag tittar in på Phone Café så slås jag av hur geografiskt fixerade människor är.

”Du ska bo i Sundsvall med omnejd” kan det heta.

Och så sitter Lena där i sin spartanskt inredda tvårummare i Sundsvall och väntar på sin Lars. Lars som bor runt hörnet och som är exakt som Lena vill att han ska vara.

Det kommer förmodligen inte hända, Lena, vill jag skrika.

Själv sitter jag här med ett relativt färskt långdistansförhållande och ja, det har ju så klart sina nackdelar. Men faktiskt även fördelar!

Nuförtiden behöver man ju inte vänta i två veckor på att få ett kärleksbrev på posten (även om jag, trots att jag ser ut att vara blott 21, faktiskt var med redan på den tiden).

Det skypas friskt. Det snackas på Facebook (jag har just insett att där finns en webcamfunktion!) och SMS går att skicka gratis om man har en smartphone.

Inga problem!

En annan fördel är att man verkligen lär känna varandra och ja, man kan ha en fullt fungerande ”normal” vardag tillsammans, fastän man inte sitter i samma soffa.

Ses man sedan ett par gånger i månaden så håller man lätt romantiken levande och kärleken blomstrar som aldrig förr.

Så, mitt tips till alla geografiskt fixerade Lenor och andra är att inte söka kärleken endast i hembyn. Då ska ni se att det börjar hända saker.

När kärleken knackar på så öppnar man – oavsett geografiskt avstånd.

Krönikör Kim - alltid med ett tips i rockärmen.

Flickor och damer – ni har haft besök på Cafét av Hugo Rosas i helgen. Hugo är ju som sagt en ”brudmagnet” och när tjejerna kommer, så kommer killarna till linjen. Ingen Einsteinteori direkt. Hur gick det då? Tja, Hugo är typical latino. Mjuk sexig och omtänksam, med glimten i öga och på tungan.

Tjejer tar egna initiativ. Hugo fick repons nu i lördags, även om den var blygsamt i starten. Kanske är det Sex and the City som har påverkat förändringen allra mest, att tjejer är numera är så ”på”. Kikade just på ett SC avsnitt på Comedy Central kanalen och fick en skön känsla i kroppen när Samantha verkligen tar ut svängarna i bingen. Tänk om man hade gjort en serie fast tvärt om? Men killar som välter omkull tjejer på löpande band? Tänk hur det var för 100 år sen, då hade kvinnlig sexualitet ett slags ”häxa på bål” feel över sig. Undrar hur vi i västvärlden ser på det hele om 10 år?

Vi äter ju saker, kanske mat är vägen till snabbare jämlikhet under täcket?
Visste ni att i Parmesanost finns det ett ämne som gör tjejer lite hetare på gröten.
Parmesan, tonfisk och alger innehåller ämnen som fenylalanin och histadin som sen omvandlas till fenyltetylamin och histamin som värmer upp i hela kroppen.

Det är precis vad vi anade, jo att det varit en stor konsumtion av Parmesan under sommaren i alla fall av alla tjejer som ringt in till Cafét i sommar. Dom har varit fräckare, mera forcerande och väldig framåt, det är lite extra kul såklart.

Vi på redaktionen har också ätit Parmesan som gjort oss aktiva i vårt arbete. Denna sommar har varit väldigt produktiv och bra för Phone Café. Vi jobbar hårt på att följa med allt vi märker efterfrågas på linjerna. Heta bloggkungen Hugo Rosas och en till latin lover kille i egen hög person - Dogge Dogelito. Hugo hänger på linjen lite då och då (klicka på bannern högst upp för att få veta när). Dogge kommer du få höra mkt i våra radiospottar och kanske på linjen också om du har tur.

Vi har självklart inte glömt bort er killar. Vi har nämligen lyckats få tag i en av Sveriges läckraste MILF,ar,  Birgitta Dahlgren, alla killars stora dröm och hon uppfyller många  önskningar i ett. Hon är en tuff karriärskvinna och fantastisk kock. Birgitta vet verkligen att en mans väg till hjärtat går via magen. Hon har ett vackert hem, tar väl hand om sitt yttre och bejakar sin kvinnlighet. Birgitta kommer du också få ta del av i Phone Caféannonserna och hon har lovat att gästa våra linjer i hopp om att träffa en trevlig karl. Håll utkik inne på www.phonecafe.se  så missar du inget.

Här kommer ännu en sommarhälsning!
Det är tvära kast som gäller under min lilla ”sommarturné”. Efter några dagar vid en värmländsk sjö har jag hamnat i en världsmetropol och sitter nu i en oerhört elegant hotellobby och skriver dessa rader.

Dessa tvära kast får mig att tänka på människans natur. Hur vi är så olika men ändå så väldigt lika.

Oavsett om du sitter ensam vid en sjö eller rumlar runt bland miljoner människor i en storstad så ser lusten och kärlekslängtan likadan ut.

Ja, kärleken är som vanligt på tapeten. Det går ju inte att förneka att den är central och att det, hur gott det än är att leva, alltid är trevligare att vara två (eller fler, är ju trots allt liberalt sinnad).

Och så det här med ödet… Jag tror ju bestämt på det.

Det går inte att påskynda saker och ting och det går heller inte att få saker att ske som inte ska ske.

Det kommer när det kommer och det är ju en klen tröst för någon som ligger ensam om nätterna och saknar lite hud mot hud, erotik och värme.

Samma sak på exempelvis det goa Phone Café. Kanske ska du möta din själsfrände idag och kanske gör du det på cafét.

Kanske ska du ”bara” växla några ord med någon. Kanske ska du möta någon som du möter för att genom denna person möta någon annan. Ah, stora tankar det här, men inte alls så flummigt som det kanske kan låta.

The big picture. Lättare att se ju äldre man blir (en tröst när de gråa stråna börjar dyka upp både här och där).

Kontentan, summan av kardemumman, är: håll ut! Njut av dagen och låt kärleken komma!

Krönikör Kim – mitt i smeten, med solbränd näsa.