Hej då svettiga sommar. Hej härliga höst.
Igår hände det oundvikliga.
Det som sker varje år.
Och återigen infann sig sorgen i hjärtat.
Det som sker varje år.
Och återigen infann sig sorgen i hjärtat.
Det var dags att stänga balkongdörren.
Efter att den i flera månader stått öppen, dag som natt, så huttrade jag plötsligt till.
Med tunga steg närmade jag mig dörren.
Stängde den med en suck och kröp ner mellan lakanen.
Jag hade till och med pyjamas på mig.
Det gäller att vara lite käck.
Att försöka vända det trista till något trivsamt.
Hösten är ju inte så dum ändå.
Hösten är romantikens årstid, är det inte så?
Medborgarna dejtar på romantiska krogar.
Blåsigt och mörkt utanför.
Klirrande rödvinsglas och inbjudande leenden inne i värmen.
Behöver du en date så vet du vilket nummer du ska ringa.
Krönikör Kim - höstkäck.
Förvirrad kvinna spelar spel!
Phone Café är allt som oftast ett mycket trivsamt ställe.
Skratten klingar då glada möten äger rum.
Men eftersom alla slags människor som finns där ute i samhället även finns representerade på Phone Café, så dyker det då och då upp personer som inte har rent mjöl i påsen.
Det kan till exempel dyka upp en kvinna som först säger att hon erbjuder sina sexuella tjänster. Efter ett tag gör hon en u-sväng och påstår sig vara polis. Hon är aggressiv och hotfull och säger att det kommer att bli konsekvenser.
Vi som arbetar på Phone Café har nyligen tagit emot klagomål av just denna sort.
Om du drabbats av någonting liknande så får du gärna ta kontakt med oss, och du behöver inte vara orolig - vi värnar verkligen om allas anonymitet.
Vi främjar heller inte prostitution, utan ser gärna att Phone Café även fortsättningsvis är ett ställe där kärlek, dating och klingande skratt dominerar.
Phone Café Crew
Rut och ringen
Det var en gång en dam vid namn Rut.
Hon hade alltid varit lite rultig.
Snygg men rultig och hon trivdes inte med det.
Rut gick ner en massa i vikt.
På fingret bar hon en ring.
Ingen "riktig" förlovningsring men någonting ditåt.
Hon hade alltid varit lite rultig.
Snygg men rultig och hon trivdes inte med det.
Rut gick ner en massa i vikt.
På fingret bar hon en ring.
Ingen "riktig" förlovningsring men någonting ditåt.
Rut levde tillsammans med Urban.
De var mycket lyckliga.
De var mycket lyckliga.
I och med att Rut gick ner i vikt så var hon orolig över att tappa ringen.
Därför plockade hon av den titt som tätt, exempelvis när hon duschade eller lagade mat.
Därför plockade hon av den titt som tätt, exempelvis när hon duschade eller lagade mat.
Nu var dagen kommen då Rut och Urban skulle åka på semester.
Till favoritstaden skulle det bära av.
Rut duschade. Ringen lade hon som vanligt på köksbordet.
Till favoritstaden skulle det bära av.
Rut duschade. Ringen lade hon som vanligt på köksbordet.
När hon klev ut ur duschen var ringen borta.
"Åh, har jag tappat bort den i allt kaos? Packning hit och pass och biljetter dit."
"Åh, har jag tappat bort den i allt kaos? Packning hit och pass och biljetter dit."
Ångesten var stor.
Tiden var knapp.
Det var dags att åka.
"Vi letar vidare när vi kommer hem", sa Urban myndigt.
Några dagar senare skulle Rut och Urban äta middag tillsammans med en fin vän.
Urban hade gnällt över sin onda mage hela dagen.
Rut surnade till. Hon hade sett fram emot middagen.
"Du får gå utan mig", sa Urban. "Jag stannar här i sängen."
När Rut några timmar senare kom hem så blev hon överraskad.
Urban hade ljugit.
Sjuk var han inte det minsta.
På terrassen stod mat, vin och levande ljus.
Och han gick ner på knä och friade till sin Rut.
Och han gick ner på knä och friade till sin Rut.
Med ringen. Den ringen.
Som han hade gömt några dagar tidigare.
Och tillsammans med middagsvännen planerat det hela.
"Jag låtsas vara sjuk. Ni äter middag och under tiden fixar jag i ordning allt."
Det var väl en vacker histora?
Kanske möttes Rut och Urban på Phone Café.
Ta chansen du också!
Krönikör Kim - solbränd och smärt.
Höst?
Det var några fina dagar.
Okej, veckor.
Okej, veckor.
Sedan mulnade det till.
Och nu känns det som att hösten är här.
Redan.
Det är bara augusti.
Känns deprimerande.
Men låt oss vara positiva.
Tänk när det blåser så där tufft.
Och en sätter sig ner i soffan.
Häller upp ett mustigt glas rött.
Äter en underbar höstgryta.
Spelar en god, "mellow" platta.
Hånglar lite.
Vinden viner.
Hånglar lite till.
Underbart.
Och grytan är kryddig och god.
Saknar man ett hångel så kan man ju ringa Phone Café.
Bara en sån sak.
Krönikör Kim - höstlåg.
Bär mig!
Vi älskar att tala om vädret.
Gör vi inte?
Gårdagens väder här i huvudstaden var mycket märkligt.
Det regnade i tio minuter.
Höstkänsla.
Sedan sken solen i tio minuter.
Sommarkänsla.
Och så höll det på hela dagen.
Idag är det varmt och ljuvligt.
25 grader och vackert solsken.
Min hund gillar det inte.
Han avskyr värme.
Älskar snö.
Så fort det blir +15 så surar han.
Vill inte gå.
Så var det även idag.
Vi tog en promenad och han gav upp.
Lade sig ner.
"Nu räcker det", pep han.
Jag köpte en flaska vatten.
Han drack ur min hand.
Jag hällde resten över honom.
Men han vägrade ändå att promenera.
Jag bar honom hemåt.
Och då tänkte jag på en sak.
Tänk så skönt att ha någon som bär en.
Som tar hand om en.
Ser till att en kommer hem.
Om man är trött.
Eller sjuk.
Eller kanske bara överförfriskad.
Det är vackert att ha någon.
Denna någon kanske finns på Phone Café.
Krönikör Kim - varm.
