livetpalinjen

En del jag träffar frågar, hur anonymt är det egentligen på Phone Café? Mina tankar går tillbaka till 1994 då samma fråga dök upp och långt innan webbdejting var ett faktum. Det var fortfarande lite skämmigt att dejta. Allkontakt var den enda riktigt kända kontaktförmedlingen. Sa man att man hade något att göra med dom, så var man ju helt körd.

I USA hade Café liknande tjänster redan funnits ett par år och var mycket välbesökta, främst på öst och västkusten där det finns flest större städer. Snabba kontakter och fantasifulla flirtar över telefon passade alla sorts spänningssökande cowboys och prinsessor.

I Sverige satt vi och kliade våra huvuden. Var svensken som Amerikaner och Australiensare där Cafétjänster också redan fanns? Var drivkraften bakom att hänga på Cafét – snabbheten, livekänslan men också anonymiteten?

Första beviset på det kom redan i mitten av 90 talet. En konkurrent (ingen nämnd ingen glömd) skickade ut vykort till sina besökare, vilket resulterade i ramaskri och tjänsten fick så småningom läggas ner p.g.a för få användare. Hur många som i smyg ringt linjen kan man bara gissa.

Så, hur lyckas man hålla en teledejtningtjänst som Cafét ”anonymt” i 16 år? Jo, nästan alla som jobbar här finns kvar. Lite personalomsättning säger kanske en del om att folk trivs med jobbet, varandra och minskar möjliga ”läckor”. Att vi försöker tänka som gästerna. Vår kontakt med besökarna går genom den här bloggen, nyheter på hemsidan och i annonserna. Du kan alltid skicka in mail med ris eller ros, eller ringa kundtjänsten där faktiskt någon tar hand om dig – om Du vill – that is. Vi kommer aldrig att ringa upp dig – om du inte själv vill det.

Webcams t.ex. är ju inte så anonymt, det är väl lite av poängen att man ska synas. Textrader och bilder ligger kvar, kanske för evigt, på webben. Men röstklipp du skickat på Cafét försvinner när du lägger på luren.

Tjejer njuter dessutom av att ingen kan se om du har ringt ett gratisnummer som 020 eller 0200 nummer. Killarna löser det hela med faktura (till en annan adress), betala med kort (står Teletjaenst på räkningen) eller använda kontantkort till mobile. Det sista ger ju ett snäpp högre anonymitetsnivå.

Att tjänsten är så automatiserad som möjligt för att så få personal ska hantera tjänsten. Att våra telefonister håller koll på de gäster som vill förstöra, är som bra vakter utanför en poppis disco, är diskreta och löser tjorvet så smidigt som möjligt.

Men visst är det provocerande att kunna mingla runt på ett ställe där man har en LIVE atmosfär anonymt? I dessa tidevarv där storebror vill veta allt om oss, där vi ingår i all sköns statistik (Svenskar är i världsklass på att föra statistik), så uttrycks ”frihetslängtan” ändå som anonymitet. Ett lufthål i vårt tidsuppskruvade västerländska samhälle.

Njut av ännu en skön sensommarvecka.
Snart åker raggsockorna på igen.
Helena

Är du glad över förändringar?
I dessa tidevarv så måste vi välja försäkringsbolag, elbolag, telebolag, skolval, vårdval, klädmodet svänger snabbare än en vild mustang.
Tycker du att det är kul att välja?

Forsking visar - Nej!
Vi är i grunden latare än en vandrande pinne. 
Vi mådde psykiskt bäst som bönder för 100 år sedan.
I grunden kanske svensken bara är en rätt missanpassad apa? 
Borde vi inte leva i varmare klimat, äta från träden, leka, plocka i varandras pälsar, sova när vi vill och nomadisera till djungelns ästa-mango-träd?

Samma forskning visar att ju längre norrut människoaporna bor, ju konservativare blir de.
Märks när man ska räkna in landets kvinnliga företagare, speciellt inom IT och telekom, håll i dig vi är 9% av entreprenörerna. Vi följer med i de konservativa homogena kollektiva sväningarna inom mode, musik, politik, etc.  Vi är så jätteduktiga på så mycket.
Men längtan är alltid den värmande solen.
Längtan att bara få bli en harmonisk apa (den apa du nu bildmässigt kan se dig själv som)?

På Phone Café flockas vi underbara människoapor, ofta stammisar och som verkar gilla varandra.
Varför det? Kanske för att vi har inte ändrat konceptet på 16 år. Samma "Harry" eller "Harriet" välkomnar, samma funktioner, tja helt enkelt samma plattform. Back stage fintrimmar vi olika sätt att locka in fler till Caféminglet. Vi håller säkerheten på topp och försöker låta bli att pilla på det som fungerar.
Visst är det märkligt att det är ju pilla man som nyfiken apa alltid vill?
Pilla lite här och där för att se vad som händer:) 
Det är ju så svårt att låta bli.
Hemsidan www.phonecafe.se får räcka att klä om då och då. 

Jo till sist, har du varit snäll i veckan och inte utnyttjat din alfa-maktposition som en osäkrad granat?
Har du kittlat en sur kamrat eller fått någon att skratta på sista tiden?
I helgen haglar Kräftkalasen runt om i landet.
Ta fram apan i dig, på med partyhatten,
ring Cafét om du vill hitta någon speciell att bjuda med.
Njut av att få leva!

Helena:-)

Yes, det är veckans fråga.
Jag var på torget i lördags och lyssnade på ett härligt coverband i vår lilla stad där vi bor sedan två år tillbaka. Som så ofta i små städer, så fanns alla grannar, bekanta och vänner på färgskalan representerade.
Häls, häls, kram, kram, många är som vanligt mycket trevliga. 
Hundpromenaderna har gjort att det har gått med raketfart att lära känna otroligt många människor i denna mycket pittoreska och trevliga lilla stad norr om Stockholm.
Det mest magiska är att en absolut majoritet är så trevliga. Men det finns ju alltid liten klick "undantag"....

Ett par bekanta och trevliga tjejer i min egen ålder, undrade vad jag egentligen jobbar med (för dom har ju hört....). Jo, sa jag, vi är ett företag med en hoper betallösningar (typ Payex) och sms, röst och videoplattformar (om det nu säger någon nåt).
"Nej inte det, det där andra" säger en av tjejerna... och jag vet vad de har hört talas om, knappast de tråkiga betallösningarna eller tekniken...
Jag fortsätter; "men det roligaste är att få jobba med innehållstjänsterna". Den allra roligaste tjänsten är alltid Phone Café. Där det är mest folk och tjänsten är ju LIVE dygnet runt.
"Vad är det för något?" blev den raska frågan tillbaka, typ match.com eller nåt?....

Nop, det är en teledatingtjänst som fungerar som en virtuell nattklubb och där alla får prata om vad de vill. Nästan som Heta Linjen på 80 talet, fast övervakad av "dörrvakter" för trevnadens skull och att inget olagligt händer.
"Ahhaaa" säger tjejerna. Vi har dejtning som affärsidé. Men visst vill killarna oftare mycket mer och snabbare komma i mål än många av tjejerna.
Folk är folk och vi har nu lämnat den ”Victorianska” epoken bakom oss i och med internet. So yes, det kan hetta till därinne ibland. Vi är alltså ett glatt gäng på 25 personer, fortsätter jag, som helt eller delvis håller just det tjänsten igång.  "Ahhaaa..." säger tjejerna igen, som sen ville prata om något annat, typ bästa strategi för att ta sig fram till baren. Ca 30 minuter väntan på en öl är rekord och blev kvällens absoluta "conversation piece".

Problemet är fortfarande den lilla klicken ”undantag”. Utan att tänka på vilka konsekvenser skitsnacket får för vår familj i denna lilla stad, så fortsätter vi att vara deras ”underhållning” vid middagsbjudningarna. Jo, alla snackar, så allt de säger kommer alltid att komma fram. Nyfikenheten att få veta mer är ju en enorm drivkraft.

Men varför släpper inte dessa bulldogs inte skitsnackarbenet? Har de har en egen "story" att dölja? Attack är ju bästa försvar?
Kort och gott, jag är det roligaste skvallret, speciellt för en mindre familjär grupp bulldogs som hycklar på en nivå som man kan skriva böcker om. Människor som aldrig behöver ta del av tårarna... människor som sannolikt hellre skulle bli uppätna av hajar än att be om ursäkt. Vad kallar man detta? Småstadsmobbing av folk med extremt hög svansföring?
Men hur stoppar man mobbing? Jag gör just nu mitt bästa för att göra en ”Ghandi”.
Terrierenvisa fredsförsök med så minimal lutning åt hyckleri som det går att uppbringa. Men gudarna ska veta att det inte är lätt.

Men det är inte heller plättlätt att försvara Phone Café som jag också tycker har sin samhällsfunktion, speciellt för folk som inte vågar ta första kontakten IRL, förstår sig på webben, för handikappade som inte kommer utanför dörren, alla udda och blyga filurer…etc etc. 
Vi 16 år har vi kämpat mot mängder av knasiga tekniska fel, en djungel av konsumentfrågor, politiska knivigheter (nya EU direktiv) och tidigare media som i början på 90 talet yxade hela telemediaindustrins leverantörer och dess telekomoperatörer i småbitar (för att i nutid vara de största vinnarna när pengakakan delas mellan marknadens aktörer).  Så allt går – om man vill… och tiden förändrar förutsättningarna på spelplanen, tack och lov.

Jag vet att endast fredliga diplomatiska lösningar fungerar för att hålla både vårt lilla liv "Grönköping" och linjen igång. Allt annat är "waste of time" under en redan alldeles för kort livstid.

Så var snälla mot varandra.

Som Jim Morrison en gång sa; “No one get out of here alive”.
Ha en fortsatt trevlig sommarvecka - Helena