Är vi kvinnor egentligen masochister allihop?

Jag tycker det är intressant att vi människor, särskilt kvinnor, ständigt fördömer, recenserar kritiskt och självplågar våra kroppar. Vad är syftet egentligen?

Kan det vara att vi vill tillhöra en norm som samhället/modeindustrin skapat för att vi ska passa in och bli älskade? Varför låter vi andra bestämma hur vi ska se ut för att må bra? Är vi kvinnor egentligen masochister allihop?

Självklart förstår jag att sjuklig fetma inte är bra. Jag förstår också att det är viktigt att hitta en balans mellan rörelse och stillasittande, men det är inte det jag vill prata om. Vi som har lite extra volanger och sexiga kurvor här och var, varför kan inte vi bli avgudade och attraherande av oss själva? Varför ska tjockisar inte kunna få vara stolta och sexiga utan att få välmenande råd eller lite nedsättande kommentarer då och då?

Tänk vad mycket mjukare dessa fina volanger är. Tänk vad härliga andra ser ut som visar upp sina volanger i vackra, åtsittande klänningar och som stolt får stå för hur deras kropp ser ut. Men när det kommer till en själv då ska det petas och rynkas på näsan. Jag har hela mitt liv varit smal, men nu är jag mer åt det kurviga hållet och jag tycker det är helt otroligt vilken skillnad det är i bemötandet från andra.

I denna artikel med överskriften "Lagom tjocka lever längst" så diskuteras att det viktigaste inte är vilken vikt vi har utan hur friska vi är. I artikeln står det t ex att de mätte BMI på ett gäng ishockeyspelare som enligt vikt och BMI levde som sjukliga fetton, fast det var deras muskler som gjorde att deras BMI blev så högt. Allt är ju relativt eller hur?

Jag var nyligen på en spa-helg med några väninnor och säkert hälften av tiden pratades det om de egna kropparna som alla var så missbelåtna med. De pratade om alla dieter, träningsformer som de testat eller ville testa. De pratade om hur tjocka de såg ut i det och det, hur jobbigt det var om någon såg dem i badkläder och hur de ville gå ner i vikt till nästa sommar. Jag blev tystare och tystare (jag väger dessutom mest i gänget) och kände hur mycket negativ energi detta tar.

När vi skulle göra oss ordning för middagen skulle alla sminka sig, fixa sina hår, sätta på sig kläder och det kan ju vara mysigt att göra tillsammans. Men även då så gnälldes det konstant på hur fula de själva var i håret och hur fina alla andra var. Fick någon en komplimang av en annan så kunde de inte ta emot den. Jag kände mig mer och mer frustrerad över vad många gör med sig själva och jag tänkte: jag ska då göra allt vad jag kan för att säga fina saker till mig själv och min kropp. Det var dock svårt i ett sammanhang där normen är att klanka ner på sig själv.

Jag tänker njuta av min kurviga, mjuka, mulliga kropp. Tycker någon att det inte är ok så får det stå för dem! Jag tänker inte skämmas för att jag äter choklad i jul utan jag tänker njuta av varenda bit!

Jag har också bett en fotograf ta nakenbilder på mig som en del i att älska min kropp, fast det har jag ännu inte vågat säga till mina väninnor. Man får ta ett steg i taget.

Må alla njuta av sina kroppar oavsett form och storlek!

Mulliga, ulliga adventskramar
Fanny Hill

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0