livetpalinjen

Novembermörkret tär på oss alla.
Allt är brunt och grått.

Sinnesstämningen densamma.

Tänk om snön ändå kunde komma, och gömma allt det fula.

Det fula skulle ju finnas kvar, men vi skulle slippa se eländet.

 

Tänk så många vi är som sitter och stirrar ut på samma fula.

Tänk om vi kunde göra det tillsammans.

Kanske skulle det vara mindre fult då.

 

Helgen är när som helst här.

Vi samlas kring våra fönster och glor på eländet.

Vi sippar på vårt sura kaffe.

Eller kanske en och annan Gin & Tonic.

 

Om vi tänker på att vi är många som gör det samtidigt så kanske det känns mindre ensamt.

 

Eller så ringer vi helt enkelt Phone Café.

 

Krönikör Kim - väntar på snön.