livetpalinjen

Sommaren klampar in när som helst nu och snart är det redan midsommar.
Då är det många som förlovar sig eller gifter sig.
Det kan vara allt ifrån extremt pampiga och påkostade bröllop till små diskreta tillställningar. Allt är okej och det viktigaste är ju så klart att man väljer det som passar en själv och sin blivande make/maka.

 

Jag är lite intresserad av det här med bröllop men jag erkänner att jag inte är särskilt kunnig i ämnet.
Därför tar jag hjälp av "hyfs- och stilexperten" Magdalena Ribbing!

 

”Sitt inte som våp och vänta på ett frieri” säger hon i Dagens Nyheter.

"Vill man gifta sig med någon, leva med någon, ja, då friar man."
Och eftersom året är 2014 så kan vem som helst fria. Man eller kvinna. Till man eller kvinna.

Ringens symbolik då? "Ringen har inget slut, precis som löftet om trohet inte har något slut."
Det låter vackert.
"Och välj nu inte en krånglig ring som inte tål vardagen", avslutar Ribbing och jag nickar instämmande.

 

Den 14 juni är det återigen dags för Drop in-bröllop på Skansen.
Det kanske kan vara något för dig som har träffat den stora kärleken på Phone Café?

 

De senaste veckorna har jag tänkt en hel del på det här med ansiktsbehåring.
Förmodligen på grund av den där skäggiga-damen-kalabaliken.

Jag har förstått att de allra flesta tycker att lite skäggstubb är hett.

Helskägg däremot går bort. "Ohygieniskt."

"Goatie" har ju blivit något av ett skällsord.

För att inte tala om en sådan där liten sträng eller trekant under underläppen.

Men det som delar folk i två läger mer än något annat är mustaschens vara eller icke vara.

 

Gillar du mustascher?

Ska den vara smal eller tjock?

Fjunig eller lurvig?

 

Sedan kan ju en mustasch även vara väldigt "gubbig" eller oerhört "ungdomlig".

Precis som den kan vara både "hipp" och "gammalmodig".

 

Det beror väl som så mycket annat på vem det är som bär den.

 

Själv har jag en t-shirt med texten "I love le moustache".

 

Det är kanske inte en fråga för första dejten.

Eller?

 

Nu har jag tittat på Kärlekskoden igen.
Efter de fysiska och psykiska "testerna" var det den här gången dags att titta på det sociala.
Yrke. Boende. Sådana saker.

 

Det var populärt att vara läkare. Och hästmassör. Inte lika populärt att vara cafévärdinna.

 

Ingen blev väl förvånad.

 

Men är det då så viktigt vad en blivande partner arbetar med. Eller hur mycket personen tjänar?

Skulle inte tro det va.
Det är ju det som är så spännande.
Man vet inte vem det är som väntar på en där ute.
Kärleken smäller till och om människan då är läkare eller cafévärd(inna) blir ju plötsligt väldigt oviktigt.
Men det här med "hästmassör" låter ändå lite intressant...

 

 

Vilken magisk kväll torsdagskvällen var hörni.
Då talar jag (tyvärr) inte om någon härlig date eller så, utan jag talar så klart om den där musiktävlingen som pågår under den här annars ganska gråa och trista veckan.
Eurovision Song Contest.
Vissa kallar den en cirkus och ännu fler gör en stor grej av att de minsann inte tittar. Att de avskyr och föraktar det hela. (Tips: hissa då hellre det du diggar, istället för att dissa det du "hatar".)

En massa länder med alla slags inställningar till allt från musik och mode till politik och värderingar ska samsas under ett paraply (bokstavligt talat).
Då uppstår lätt kalabalik.

En (fantastiskt vacker) man i klänning, peruk och smink och skägg ska ställa sig på scenen och det kokta fläsket är därmed stekt.
I vissa (öst-) länder skrivs det protestlistor. "Detta nummer bör ej visas i vårt land. Det synkar inte med våra värderingar." Ja, något sådant skrev de.

*Gäsp*

 

Sedan ställer sig Conchita Wurst på den där jättescenen.
Vacker som en sommarnatt.
Med en pipa som ingen annan.
Och en riktigt fet Bond-aktig ballad.
Och gör succé.

 

Fantastiskt.

 

Alla passar inte in i de framtagna mallarna.
De måste också få finnas.
I såväl musiktävlingar som på Phone Café.

 

Med stort intresse slog jag mig ner i soffan och slog på TV:n.
En vän hade tipsat mig om programmet Kärlekskoden.

I denna serie dejtas det vilt, men inte på traditionellt vis.
Istället för att falla handlöst för någon puma på grund av dess långa slanka spiror respektive breda bringa - eller liknande - så ska det först läggas mer vikt vid helt andra kvalitéer.
Hur doftar en person?
Hur rör sig han eller hon?
Och - och här kommer något mycket spännande - hur låter personen ifråga?
Hur är rösten egentligen?
Hur är dialekten exempelvis? Finner jag den tilldragande?
Är rösten gäll eller djup?
Småskraj eller självsäker?
Smått undergiven eller kanske lite dominerande?

 

Har du tänkt på det här med rösten när du ringt Phone Café?
Kanske har du inte medvetet uppmärksammat det, men när du tänker efter så har det säkert funnits tillfällen då du mer lyssnat på rösten, snarare än på budskapet.

 

Tänk på det nästa gång du lyfter luren och möter alla slags röster på linjen.

 

Trevlig helg och kommande ny vecka!
(Vi finns även på Instagram. Kolla efter phonecafedate.)