Rätten att inte ha lust
Dagens budskap som missioneras ut är: Om det inte finns sex i en relation så är det ingen bra relation – men är det verkligen sant? Många gånger har jag hört detta sägas som en sanning från olika medier och utbildningar, men även från vänner och många som arbetar med relationer. Personer som faktiskt känns trovärdiga för mig.
För mig har det på så sätt blivit en sanning, men hur kan jag låta andra bestämma vad en bra relation är? Jag vill inte ha sex just nu, punkt. Det behöver inte säga något om mig själv eller min relation utan bara hur det känns för mig just nu. Jag kan fortfarande tycka om att fantisera, läsa om sex, prata sex men jag vill just nu inte utföra det i fysisk verklighet. Det är jag som definierar min verklighet!
Jag googlar på ”sexlös relation” och hittar massor av diskussioner kring detta. Människor som uttrycker att de är oroliga för att det inte finns någon sexuell attraktion i deras relationer och att det därför kanske inte finns någon kärlek. Men då förutsätter det en annan sanning som är kärlek = sex = lyckad relation. Och vem har bestämt att just det är ingredienser till en lyckad relation för alla människor?
Läser vidare att många strävar efter att vara normala och ingå i en norm. Men är vi inte normala om vi inte har sex? Och vart går gränsen för sex egentligen? Bara orden normal och norm är väldigt trånga, fördömande och för mig inget att sträva efter. Men kanske gör jag det omedvetet ändå, för att vilja duga, passa in, bli älskad osv?
Vad innebär det att vara sexlös, inte ha lust eller vara asexuell? Jag kan känna mig kåt och onanera emellanåt, men just nu är jag inte speciellt kåt på någon speciell men det innebär inte att jag är asexuell. Å andra sidan, varför är det så viktigt att ha en etikett på var jag befinner mig sexuellt just nu? Är det också en önskan att tillhöra någon grupp eller gemenskap – vi som inte har sex så ofta med våra partners-gruppen. Samtidigt hör jag ord och fraser som sex föder sex, om sexet försvinner är det något som saknas i relationen, om det inte finns sex tar det snart slut osv, så kallade sanningar som finns i mig men som inte gagnar mig, de påverkar mig negativt. Tänk om det är intimitet, smekningar, massage och djupa samtal som just nu ger mig mer? Det har jag mer lust inför. Hur kan det vara fel i mångas ögon?
Jag vill kunna stå för att jag just nu inte vill ha sex eller att jag inte har någon större sexlust, utan att för den skull bli korsfäst som en asexuell, könlös varelse som kommer att leva ensam resten av mitt liv, för det stämmer inte för mig
Om jag funderar i ekonomiska termer så säljer sex. Så fort det står något om sex i rubriker eller medier så ökar försäljningen och intresset, så det är många som tjänar på att folk har bilden av att sex = lycka. Har man det är man med i lyckoklubben, annars är man det inte, vilket innebär att man då köper tidningar/produkter etc för att göra sig lycklig igen. Denna sex-lycko-myt gör mer illa än gott, tänker jag. Det viktigaste är att själv få välja vad en har lust för och vad som är sex för just mig!
Det är lite som att Socialstyrelsen skulle rekommendera sex varje fredag för att ingå i en lyckad relation med sig själv eller andra. Annars har man problem som måste botas genom att köpa något. Att ”hitta tillbaka till varandra” som det ofta står om i terapikolumner, kanske snarare handlar om att hitta tillbaka till sig själv?
Ingen kan bestämma åt mig vad en bra relation är. Det kan bara jag bestämma. Det som gör att det blir lite grumligt är alla dessa ”sanningar” som pumpas in i mig och som påverkar. Hur ska jag bli av med alla dem?
Jag duger precis som jag är, med eller utan sex! Det får jag upprepa. Varje så kallad ”sanning” att sex ska ingå i en relation för att bli godkänd, kanske har upprepats tusentals gånger. Så för att få bort det kanske jag behöver rättprogrammera mig tusentals gånger med något som är bättre för mig. Jag vill inte bli definierad och påverkad av dessa osanningar längre!
Upp till kamp för min rätt att känna sexuell lust eller inte, för lustfylld det är jag alltid!
Fanny Hill
För mig har det på så sätt blivit en sanning, men hur kan jag låta andra bestämma vad en bra relation är? Jag vill inte ha sex just nu, punkt. Det behöver inte säga något om mig själv eller min relation utan bara hur det känns för mig just nu. Jag kan fortfarande tycka om att fantisera, läsa om sex, prata sex men jag vill just nu inte utföra det i fysisk verklighet. Det är jag som definierar min verklighet!
Jag googlar på ”sexlös relation” och hittar massor av diskussioner kring detta. Människor som uttrycker att de är oroliga för att det inte finns någon sexuell attraktion i deras relationer och att det därför kanske inte finns någon kärlek. Men då förutsätter det en annan sanning som är kärlek = sex = lyckad relation. Och vem har bestämt att just det är ingredienser till en lyckad relation för alla människor?
Läser vidare att många strävar efter att vara normala och ingå i en norm. Men är vi inte normala om vi inte har sex? Och vart går gränsen för sex egentligen? Bara orden normal och norm är väldigt trånga, fördömande och för mig inget att sträva efter. Men kanske gör jag det omedvetet ändå, för att vilja duga, passa in, bli älskad osv?
Vad innebär det att vara sexlös, inte ha lust eller vara asexuell? Jag kan känna mig kåt och onanera emellanåt, men just nu är jag inte speciellt kåt på någon speciell men det innebär inte att jag är asexuell. Å andra sidan, varför är det så viktigt att ha en etikett på var jag befinner mig sexuellt just nu? Är det också en önskan att tillhöra någon grupp eller gemenskap – vi som inte har sex så ofta med våra partners-gruppen. Samtidigt hör jag ord och fraser som sex föder sex, om sexet försvinner är det något som saknas i relationen, om det inte finns sex tar det snart slut osv, så kallade sanningar som finns i mig men som inte gagnar mig, de påverkar mig negativt. Tänk om det är intimitet, smekningar, massage och djupa samtal som just nu ger mig mer? Det har jag mer lust inför. Hur kan det vara fel i mångas ögon?
Jag vill kunna stå för att jag just nu inte vill ha sex eller att jag inte har någon större sexlust, utan att för den skull bli korsfäst som en asexuell, könlös varelse som kommer att leva ensam resten av mitt liv, för det stämmer inte för mig
Om jag funderar i ekonomiska termer så säljer sex. Så fort det står något om sex i rubriker eller medier så ökar försäljningen och intresset, så det är många som tjänar på att folk har bilden av att sex = lycka. Har man det är man med i lyckoklubben, annars är man det inte, vilket innebär att man då köper tidningar/produkter etc för att göra sig lycklig igen. Denna sex-lycko-myt gör mer illa än gott, tänker jag. Det viktigaste är att själv få välja vad en har lust för och vad som är sex för just mig!
Det är lite som att Socialstyrelsen skulle rekommendera sex varje fredag för att ingå i en lyckad relation med sig själv eller andra. Annars har man problem som måste botas genom att köpa något. Att ”hitta tillbaka till varandra” som det ofta står om i terapikolumner, kanske snarare handlar om att hitta tillbaka till sig själv?
Ingen kan bestämma åt mig vad en bra relation är. Det kan bara jag bestämma. Det som gör att det blir lite grumligt är alla dessa ”sanningar” som pumpas in i mig och som påverkar. Hur ska jag bli av med alla dem?
Jag duger precis som jag är, med eller utan sex! Det får jag upprepa. Varje så kallad ”sanning” att sex ska ingå i en relation för att bli godkänd, kanske har upprepats tusentals gånger. Så för att få bort det kanske jag behöver rättprogrammera mig tusentals gånger med något som är bättre för mig. Jag vill inte bli definierad och påverkad av dessa osanningar längre!
Upp till kamp för min rätt att känna sexuell lust eller inte, för lustfylld det är jag alltid!
Fanny Hill
Höftglädje
Häromdagen fick jag för mig att gå på en workshop i Bollywood-dans och det var sannerligen en upplevelse för alla sinnen och kroppsdelar. Musiken hade en helt annan rytm än jag är van vid och det var så mycket lustfull lek och glädje i rörelserna. Vi fick också varsitt färggrant skynke för att riktigt komma in i känslan och svänga på våra stela, svenska höfter ännu mer. Efter en timme var jag fylld av något som jag ville ha mer av, det var som en längtans port hade öppnat och jag kände samhörighet med ledaren och mina dansande medsystrar på golvet (samt två män som tittade på, jag förstår inte varför de inte vågade vara med?).
Det är mycket rörelser med armarna och händer som svänger och knycker på olika sätt. Tänker på de indiska filmerna där det är mycket fart, drama och färg i danserna. Jag minns när ett av Lets Dance-paren dansade Bollywood, kolla klippet. Det är som att skruva i en glödlampa samtidigt som man klappar en kossa säger programledaren David Hellenius och jag förstår vad han menar. Jag känner igen många av rörelserna som Claudia Galli och Tobbias Wallin utför i sin härliga Bollywood-dans, det går inte att sluta le när jag ser på dem och de fantastiskt skimrande, färgsprakande kläderna är en våt dröm. David säger när de har dansat att det var som att hela svenska folket kastade ut chipsen och började äta dadlar istället, det är verkligen något som händer som är förtrollande med Bollywood-dans.
Tänk om vi kunde ge oss in i nya kulturer och uttryck mer för att själva bli ännu mera fria och ännu mer oss själva?
Det är mycket rörelser med armarna och händer som svänger och knycker på olika sätt. Tänker på de indiska filmerna där det är mycket fart, drama och färg i danserna. Jag minns när ett av Lets Dance-paren dansade Bollywood, kolla klippet. Det är som att skruva i en glödlampa samtidigt som man klappar en kossa säger programledaren David Hellenius och jag förstår vad han menar. Jag känner igen många av rörelserna som Claudia Galli och Tobbias Wallin utför i sin härliga Bollywood-dans, det går inte att sluta le när jag ser på dem och de fantastiskt skimrande, färgsprakande kläderna är en våt dröm. David säger när de har dansat att det var som att hela svenska folket kastade ut chipsen och började äta dadlar istället, det är verkligen något som händer som är förtrollande med Bollywood-dans.
Tänk om vi kunde ge oss in i nya kulturer och uttryck mer för att själva bli ännu mera fria och ännu mer oss själva?
Jag funderar också på hur många av oss som längtar efter saker vi inte vågar genomföra tills det en dag är försent?
Njut av livet nu och gör det ni drömmer om NU!
Höftvink från
Fanny Hill
