Dags för romantik?

I dessa porriga tider kan det vara lätt att glömma bort romantiken.
Allt handlar ju faktiskt inte om svettiga nätter och piskor som viner.
Nej, vi behöver även romantik.
Nu har vi ytterligare ett kungligt bröllop att se fram emot och nog såg de kära och gulliga ut i det där officiella klippet.
Kanske får sig då romantiken en liten revival.
Kanske stuvar vi för ett ögonblick undan pluggar, stavar och annat och koncentrerar oss på att sitta tillsammans på mysiga fik och barer. Ögon som tindrar och läppar som ler inbjudande.
Kärleksfulla fraser som lämnar munnen och en hand som trevande söker en annan.
 
Eller så fortsätter vi som vanligt: det mesta handlar om rediga rattar och läckra lemmar.
Eller så blandar vi hej vilt. Lagom är bäst och så vidare...
 
Hur som helst så hörs vi på vår heta Phone Café - hetaste linjen i Sverige. 
 
Krönikör Kim - romantiker.

Oglammigt resande

Sitter på ett tåg.
Stockholm-Malmö.
Jag har alltid haft en mycket romantiserad bild av tågåkande.
Uppklädda människor i mysiga kupéer. Romantiska middagar i restaurangvagnen.
Kanske någon som möter sitt livs kärlek. Eller "bara" lite sällskap för natten.
 
Jag blir besviken varje gång jag åker tåg.
Nej, inte på grund av förseningar eller trängsel.
Nej, snarare på grund av att resenärerna ser ut som slashasar.
Inte är de uppklädda inte. Snarare nedklädda. 
Det ska resas "bekvämt". 
Det betyder tydligen myspysbyxor och slitna, urtvättade tröjor.
Sådant man kan ha på sig när man ringer Heta Linjen (för ni klär väl upp er en smula innan ni slår numret till Phone Café?!)
 
Glamourfaktorn är nere på noll.
 
Och restaurangen ser ut som en skolbespisning.
Sterilt och trist.
Inga vackra dukar på mörka träbord. Inga dova lampor som skapar atmosfär.
 
Nej, lika bra att jag tar mig en tupplur.
 
Krönikör Kim - Saknar glam.

Fredagsdikt

I dessa nobelpristider är det återigen dags att bjuda på en dikt.
 
Äntligen är fredagen här
Fötterna oss hemåt bär
Kanske väntar make, maka, sambo eller ungar
Eller är det så att du genom veckorna ensam gungar?
Tur då att du kan greppa luren
Och knappra dig in i den gyllene buren
 
På Phone Café kan allt hända
Få livet ditt att helt vända
Plötsligt känns hösten som gjord för kärlek
Eller kanske bara lite smek
På linjen kan frusna hjärtan tina
Och en och annan piska vina
 
Av med slipsen
Lär dig de senaste trixen
Släpp ut håret
Låt någon läka kärlekssåret
Lyft luren och ring
På Phone Café händer många ting
 
Krönikör Kim - Ingen poet direkt.
 
 

Det bultar, bankar och... svider

Det har varit ännu en het vecka på Phone Café.
Eldigt värre, som de oktoberfärgade löven som ligger på gator och torg.
Inte minst norrlänningarna har hållit låda på linjen under veckan som gått.
Kanske beror det på årstiden i kombination med avstånden där uppe i norr.
Kanske blir det extra ödsligt och tomt och ensamt för norrlänningarna.
 
Å andra sidan kan livet bli väldigt ensamt även i storstaden.
Anonymiteten är efterlängtad av många inflyttare men någon gång då och då känns den nog lite kvävande.
Lite otrygg.
Vem märker om jag försvinner?
Vi är trots allt flockdjur.
 
Tur då att Phone Café finns! I brist på dansbanor och folkparker, menar jag.
Bara att lyfta luren och surra loss. Kanske finner du ditt livs kärlek. Kanske finner du någon som kan ge dig lite sällskap i stunden. Eller kanske finner du en dominatrix som får huden att svida?
 
Allt är möjligt på Phone Café.
Det är därför linjen har funnits i så många år.
 
Krönikör Kim - nu med röda skinkor.

RSS 2.0