livetpalinjen

Det har varit ännu en het vecka på Phone Café.
Eldigt värre, som de oktoberfärgade löven som ligger på gator och torg.

Inte minst norrlänningarna har hållit låda på linjen under veckan som gått.

Kanske beror det på årstiden i kombination med avstånden där uppe i norr.

Kanske blir det extra ödsligt och tomt och ensamt för norrlänningarna.

 

Å andra sidan kan livet bli väldigt ensamt även i storstaden.

Anonymiteten är efterlängtad av många inflyttare men någon gång då och då känns den nog lite kvävande.

Lite otrygg.

Vem märker om jag försvinner?

Vi är trots allt flockdjur.

 

Tur då att Phone Café finns! I brist på dansbanor och folkparker, menar jag.

Bara att lyfta luren och surra loss. Kanske finner du ditt livs kärlek. Kanske finner du någon som kan ge dig lite sällskap i stunden. Eller kanske finner du en dominatrix som får huden att svida?

 

Allt är möjligt på Phone Café.
Det är därför linjen har funnits i så många år.