Skäggig kalabalik

Vilken magisk kväll torsdagskvällen var hörni.
Då talar jag (tyvärr) inte om någon härlig date eller så, utan jag talar så klart om den där musiktävlingen som pågår under den här annars ganska gråa och trista veckan.
Eurovision Song Contest.
Vissa kallar den en cirkus och ännu fler gör en stor grej av att de minsann inte tittar. Att de avskyr och föraktar det hela. (Tips: hissa då hellre det du diggar, istället för att dissa det du "hatar".)

En massa länder med alla slags inställningar till allt från musik och mode till politik och värderingar ska samsas under ett paraply (bokstavligt talat).
Då uppstår lätt kalabalik.

En (fantastiskt vacker) man i klänning, peruk och smink och skägg ska ställa sig på scenen och det kokta fläsket är därmed stekt.
I vissa (öst-) länder skrivs det protestlistor. "Detta nummer bör ej visas i vårt land. Det synkar inte med våra värderingar." Ja, något sådant skrev de.

*Gäsp*
 
Sedan ställer sig Conchita Wurst på den där jättescenen.
Vacker som en sommarnatt.
Med en pipa som ingen annan.
Och en riktigt fet Bond-aktig ballad.
Och gör succé.
 
Fantastiskt.
 
Alla passar inte in i de framtagna mallarna.
De måste också få finnas.
I såväl musiktävlingar som på Phone Café.
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0