Just nu

Det är ju det där...
Det där med att man inte riktigt vet vad man har tills man förlorar det.
 
Ena dagen har man allt.
Och man trivs.
Tänker inte så mycket på det.
Tar det för givet.
Och njuter av det vardagliga.
 
Plötsligt rycks allt ifrån en.
Som en relation.
Kanske genom en plötslig död.
En skilsmässa.
Ett uppbrott.
 
Då står man där.
Med lång näsa.
Hjärtat i handen.
Hjärnan avdomnad.
 
Vad gör jag nu?
Hur ska jag gå vidare?
Hur ska jag komma över detta?
KOMMER jag att komma över detta?
 
Så vet ni vad?
Låt oss leva i nuet och låt oss uppskatta varenda sekund och stund av det som är just i detta NU.
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0