När man minst anar

Hon sitter ensam hemma vid köksbordet.
En het och stark kopp kaffe framför sig.
Ett fat nygräddade kanelbullar.
Hon vevar ner en tesked strösocker i koppen.
De gyllene armbanden klingar.
En tugga på den rykande varma bullen.
Den sköljs ner med en sipp kaffe.
Hon ler.
Stänger igen tidningen och kastar den i golvet.
"Nog med dumheter", muttrar hon.
Den vita morgonrocken är uppknäppt.
Glider isär.
Blottar hennes mogna kvinnokropp.
Solstrålarna smeker.
Tinar upp.
Hon ler igen.
Blicken är fixerad.
Fasaden mittemot repareras.
En stilig ung man står där och fixar.
Blåställ. Vit t-shirt. Hjälm.
Musklerna sväller.
Hon iakttar honom.
Han vet om det.
Känner blicken bränna av åtrå.
Han vänder sig om och vinkar.
Hon vinkar tillbaka.
Öppnar fönstret och hojtar: "har du inte lunchrast snart? Här finns en het gryta som är i behov av en redig slev!"
 
Har du inte lika mycket tur som damen i berättelsen ovan så kan du ju alltid ringa Phone Café.
Öppet dygnet runt!
 
Krönikör Kim - Vevar med sleven i grytan.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0