Rut och ringen

Det var en gång en dam vid namn Rut.
Hon hade alltid varit lite rultig.
Snygg men rultig och hon trivdes inte med det.
Rut gick ner en massa i vikt.
På fingret bar hon en ring.
Ingen "riktig" förlovningsring men någonting ditåt.
Rut levde tillsammans med Urban.
De var mycket lyckliga.
 
I och med att Rut gick ner i vikt så var hon orolig över att tappa ringen.
Därför plockade hon av den titt som tätt, exempelvis när hon duschade eller lagade mat.
 
Nu var dagen kommen då Rut och Urban skulle åka på semester.
Till favoritstaden skulle det bära av.
Rut duschade. Ringen lade hon som vanligt på köksbordet.
När hon klev ut ur duschen var ringen borta.
"Åh, har jag tappat bort den i allt kaos? Packning hit och pass och biljetter dit."
 
Ångesten var stor.
Tiden var knapp.
Det var dags att åka.
"Vi letar vidare när vi kommer hem", sa Urban myndigt.
 
Några dagar senare skulle Rut och Urban äta middag tillsammans med en fin vän.
Urban hade gnällt över sin onda mage hela dagen.
Rut surnade till. Hon hade sett fram emot middagen.
"Du får gå utan mig", sa Urban. "Jag stannar här i sängen."
 
När Rut några timmar senare kom hem så blev hon överraskad.
Urban hade ljugit.
Sjuk var han inte det minsta.
På terrassen stod mat, vin och levande ljus.
Och han gick ner på knä och friade till sin Rut.
Med ringen. Den ringen.
Som han hade gömt några dagar tidigare.
Och tillsammans med middagsvännen planerat det hela.
"Jag låtsas vara sjuk. Ni äter middag och under tiden fixar jag i ordning allt."
 
Det var väl en vacker histora?
Kanske möttes Rut och Urban på Phone Café.
 
Ta chansen du också!
 
Krönikör Kim - solbränd och smärt.
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0