Öppet dygnet runt

Hon promenerade i oktoberhelvetet.
Allt var grått och fult.
Hösten sägs vara vacker men hösten var ful.
Kall.
Inte det minsta inbjudande.
 
Hon gick och hon gick.
Plötsligt såg hon honom.
Han stod där i toppluva.
Fastän det bara var oktober.
 
Hon lyfte armen och hälsade.
"Hej", pep hon.
 
Hon gick inte hem ensam den eftermiddagen.
Och aldrig mer sov hon ensam.
 
Vågar du inte heja på folk och fä så finns alltid Phone Café.
Välkommen.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0