livetpalinjen

I detta novemberliknande rusk kommer den stora poeten fram...

 

Sitter och fryser

Skakar och ryser

Solen syns inte till

Hur mycket vi alla än vill

 

Balkongen städad och fin

Men inomhus jag lider pin

Yllesockan på

Värmer en frusen tå

 

Världen lyser grå

Ingen romantik finns att få

Tomma gator och torg

Inga blommor i min cykelkorg

 

Uteserveringen står tyst

Inga skratt, inte en knyst

Inga inbjudande blickar

Ingen överförfriskad som hickar

 

Tack och lov finns hopp

På Phone Café bjuds på kaffe med dopp

 

På linjen vår bubblar det

Mot alla odds blir en lite het

Glöm den så kallade våren

Torka den ensamma tåren

 

Sluta snyfta och lyft luren

Phone Café är den bästa kuren