livetpalinjen

En dag när jag kom till mitt lokala gym så var det något som hade förändrats.

Något saknades.

Det tog mig oväntat lång tid att inse vad det var.

Damerna!

Ja, damerna var borta.

Allihop.

Det visade sig snart att kvinnorna fått en helt egen avdelning, dit män inte är välkomna.

Även fönstren till denna avdelning är "dimmade", så att sugna karlar inte ska kunna stå utanför och iakttaga damerna.

Är det inte lite medeltid över det hela?

Eller är män verkligen så jävla jobbiga att de inte ens låter kvinnor gymma i fred?

Något är lurt, tänker jag.

Nästa tanke som hittar in i min januarisega skalle är att i detta så väldigt singeltäta land - och inte minst det oerhört singeltäta Stockholm - måste vi segregera så hårt?

Ska det inte finnas några ställen att, på ett naturligt sätt, möta en potentiell partner?

Eller måste man hänga på stökiga barer och trötta nattklubbar?

Nej, det måsta man inte.

Man kan nämligen alltid ringa Phone Café.