livetpalinjen

Jag vandrade runt i ett par vänners villakvarter.
Det var lördagskväll och klockan var runt 20.
Slutet av oktober.
Mörkt och lite ruggigt.
Regnstänk på asfalten.
Löv som virvlade.
Jag kikade naturligtvis in i alla hus jag passerade.
I ett kök stod en stilig karl och öppnade en vinflaska; rött, mustigt vin - det är jag säker på.
I ett annat kök satt många många människor och åt middag. De samtalade och de skrattade.
I ett vardagsrum låg en man och en kvinna i soffan. TV:n stod på. Kanske knaprade de i sig chips.

Alla var lyckliga.
Så vansinnigt lyckliga.

Men ett hus stod nästan helt nedsläckt. Endast i ett rum på övervåningen lyste det.
Ett svagt sken från en elegant golvlampa.
Kanske låg det en människa där uppe, i sängen, och ringde Phone Café?
Kanske kände hon sig ensam.
Kanske hoppades hon på att träffa någon väl utvald herre.
Och bli som de andra på gatan.

Livet är inte bara en fest.
Phone Café är heller inte bara en fest.
Vill man hitta Den Stora Kärleken, så kan man faktiskt göra det även via telefon.

Krönikör Kim - inte alltid så festlig.