Diplomati eller Hyckleri?

Yes, det är veckans fråga.
Jag var på torget i lördags och lyssnade på ett härligt coverband i vår lilla stad där vi bor sedan två år tillbaka. Som så ofta i små städer, så fanns alla grannar, bekanta och vänner på färgskalan representerade.
Häls, häls, kram, kram, många är som vanligt mycket trevliga. 
Hundpromenaderna har gjort att det har gått med raketfart att lära känna otroligt många människor i denna mycket pittoreska och trevliga lilla stad norr om Stockholm.
Det mest magiska är att en absolut majoritet är så trevliga. Men det finns ju alltid liten klick "undantag"....

Ett par bekanta och trevliga tjejer i min egen ålder, undrade vad jag egentligen jobbar med (för dom har ju hört....). Jo, sa jag, vi är ett företag med en hoper betallösningar (typ Payex) och sms, röst och videoplattformar (om det nu säger någon nåt).
"Nej inte det, det där andra" säger en av tjejerna... och jag vet vad de har hört talas om, knappast de tråkiga betallösningarna eller tekniken...
Jag fortsätter; "men det roligaste är att få jobba med innehållstjänsterna". Den allra roligaste tjänsten är alltid Phone Café. Där det är mest folk och tjänsten är ju LIVE dygnet runt.
"Vad är det för något?" blev den raska frågan tillbaka, typ match.com eller nåt?....

Nop, det är en teledatingtjänst som fungerar som en virtuell nattklubb och där alla får prata om vad de vill. Nästan som Heta Linjen på 80 talet, fast övervakad av "dörrvakter" för trevnadens skull och att inget olagligt händer.
"Ahhaaa" säger tjejerna. Vi har dejtning som affärsidé. Men visst vill killarna oftare mycket mer och snabbare komma i mål än många av tjejerna.
Folk är folk och vi har nu lämnat den ”Victorianska” epoken bakom oss i och med internet. So yes, det kan hetta till därinne ibland. Vi är alltså ett glatt gäng på 25 personer, fortsätter jag, som helt eller delvis håller just det tjänsten igång.  "Ahhaaa..." säger tjejerna igen, som sen ville prata om något annat, typ bästa strategi för att ta sig fram till baren. Ca 30 minuter väntan på en öl är rekord och blev kvällens absoluta "conversation piece".

Problemet är fortfarande den lilla klicken ”undantag”. Utan att tänka på vilka konsekvenser skitsnacket får för vår familj i denna lilla stad, så fortsätter vi att vara deras ”underhållning” vid middagsbjudningarna. Jo, alla snackar, så allt de säger kommer alltid att komma fram. Nyfikenheten att få veta mer är ju en enorm drivkraft.

Men varför släpper inte dessa bulldogs inte skitsnackarbenet? Har de har en egen "story" att dölja? Attack är ju bästa försvar?
Kort och gott, jag är det roligaste skvallret, speciellt för en mindre familjär grupp bulldogs som hycklar på en nivå som man kan skriva böcker om. Människor som aldrig behöver ta del av tårarna... människor som sannolikt hellre skulle bli uppätna av hajar än att be om ursäkt. Vad kallar man detta? Småstadsmobbing av folk med extremt hög svansföring?
Men hur stoppar man mobbing? Jag gör just nu mitt bästa för att göra en ”Ghandi”.
Terrierenvisa fredsförsök med så minimal lutning åt hyckleri som det går att uppbringa. Men gudarna ska veta att det inte är lätt.

Men det är inte heller plättlätt att försvara Phone Café som jag också tycker har sin samhällsfunktion, speciellt för folk som inte vågar ta första kontakten IRL, förstår sig på webben, för handikappade som inte kommer utanför dörren, alla udda och blyga filurer…etc etc. 
Vi 16 år har vi kämpat mot mängder av knasiga tekniska fel, en djungel av konsumentfrågor, politiska knivigheter (nya EU direktiv) och tidigare media som i början på 90 talet yxade hela telemediaindustrins leverantörer och dess telekomoperatörer i småbitar (för att i nutid vara de största vinnarna när pengakakan delas mellan marknadens aktörer).  Så allt går – om man vill… och tiden förändrar förutsättningarna på spelplanen, tack och lov.

Jag vet att endast fredliga diplomatiska lösningar fungerar för att hålla både vårt lilla liv "Grönköping" och linjen igång. Allt annat är "waste of time" under en redan alldeles för kort livstid.

Så var snälla mot varandra.

Som Jim Morrison en gång sa; “No one get out of here alive”.
Ha en fortsatt trevlig sommarvecka - Helena 


  


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0